Tror gör man i kyrkan

Jag trodde att jag och Bamse inte skulle slå nåt idag när det var sånt skitväder. Jaa, det trodde jag. Men seni där trodde jag fel! Hur ska man beskriva det som sedan inträffade hm.. Det var skitkallt, det regnade, det blåste som fan och det haglade! Ja, h-a-g-l-a-d-e! Jaa jag är ingen meterolog men där emellan var det inte regn det kom ner, det var nåt större och hårdare! Jag vet för det piskade mig i ansiktet och jag fick en bit i ögat! I alla fall, tror ni Marie hade vattentät rock på sig då? Nejnej. Vindtäta byxor kanske? Skämtar du. Lippis för att hålla regnet och håret borta från ansiktet? Ååånej. För Marie t r o d d e inte att det skulle bli sånt otroligt skitväder och att hon isf skulle bli tvungen att spela i det. Och hur kan det vara sådär svårt att slå till en sabla boll?! :P Vinklar och grepp hit och dit herregud. Jag hörde knappt vad Bamse sa imellan för vinden ven så och sedan såg jag inte mycket heller när huvan fladdrade i ansiktet på mig och regnet/haglet piskade. Perfekt golfväder alltså!

Vi höll på i bara en halvtimme ungefär och då var jag genomvåt. Sedan traskade vi tillbaka till klubbhuset och där inne var flickan som jobbade istället för mig, banmästaren och två kunder. Där stod jag glatt och babblade en stund och gav mig sedan iväg för skulle ner till stan och köpa lite morsdagspresenter och så vidare (i mitt dränkt katt-tillstånd). Så jag sa hejdå och hoppade in i bilen. Och såg mig i backspegeln. Höm, vattenfast mascara anyone? Jag hade inte fullt med svart bara under ögonen utan även ovanför dem. Åååh vad jag kan hata sånt där när man har varit bland med folk och babblat på och trott att allt är okej och sedan märker man efteråt att man hela tiden haft nåt på tanden eller en snorkråka i näsan typ.

Mitt nya motto är härmed: Tro aldrig nåt!