Högläsning

Igår var jag till biblioteket på Kura skymning och läste högt ett utdrag ur en bok, samma text läses på samma tid i alla nordiska länder. Nu ska ni inte tro att det här var frivilligt :P Jag gjorde det förra året också, och jag var skitnervös redan långt före. Nå sen var det typ 5 människor där och lyssnade och vi satt i ett litet rum med tända ljus, så läste jag svenska versionen och en annan flicka läste finska versionen och sen var det över. Tack och hej nu for vi hem.

Så i år frågade min finskalärare om inte jag kan göra det igen (det var hon som frågade ifjol också). Varenda por i min kropp skrek "nej nej neeejjj" så jag sa "nej" :P. Hon frågade om jag inte kan fundera på det så jag sa okej. När hon sedan frågade om jag hade funderat sa jag "joo, och nej jag vill inte". Vad hände sedan? Jo hon bönade och bad och gnällde och mutade mig ända tills jag sa ja :D Jag frågade om ingen annan vill, men hon sa att hon har inte ens frågat nån annan för hon vill att jaaag ska göra det, för jag gjorde det så jääättebra förra året. Nåja, jag stod emot ganska länge. Men efter 57 nej gav jag upp och sa ja.

Nästa gång vi hade finskatimme hade jag texten med som jag hade fått, för jag hade bestämt mig för att ge den tillbaka och säga att nej jag VILL INTE och nu får hon faktiskt hitta nån annan. Jag började med att fråga när det var det skulle vara, för jag kom inte ihåg. "Klockan sju" sade hon, "Idaag??!!" utbrast jag förskräckt "joo joo". Great. Så inte kunde jag vara så jävlig att jag försökte få henne att hitta nån annan på så kort tid så jag tänkte aah what the heck, I'll do it.

När jag så kom gasande till bibban, efter flera timmars gnäll och beklagan för mamma där hemma, trodde jag att jag var försenad (var inte det) och skyndade in. Tur att det inte är så många som ska lyssna iaf tänkte jag. 5 personer, det ska vi väl klara av. Jag blev lite fundersam dock när parkeringen var full av bilar. Hm, nåja beror väl på det dåliga vädret tänkte jag (regn och blåst). Jo moin. Så steg jag in i bibban. Och hjärtat stannade. Mitt i salen satt det måånga människor runt ett bord som det stod tända ljus på. Aaaaaaaah shiiiit, tänkte jag. En liten gumma kom emot mig och hälsade och sa att vad treeevligt att jag kom i år igen. Jag log och sa visst visst, hade ingen aning om vem hon var. Så visade bibbatanten att jag skulle gå och sätta mig vid bordet, gulp. När jag gick fram till bordet blev alla helt tysta och iakttog mig, väntade väl på vad jag skulle göra. Men jag satte mig och var tyst, för jag kunde ju inte börja ännu, hon som skulle läsa finska delen var inte ens där ännu. Nå till sist kom hon (lite försenad) och bibbatanten öppnade upp grejen och jag började läsa. Det var nervigt värre kan jag säga. Medan jag läste börjar nån plötsligt fota mig, wtf?! När jag läst klart (typ 2 1/2 sida) och tittar upp ser jag att den som fotat är en reporter från Hangö tidningen. Ooh, this just keeps getting better huh. Nämnde jag att jag hade rufsigt lite vått hår efter duschen och absolut inget smink?! Oh what a wonderful woorld. Nåja sen sjöng en kvinna 2 sånger och det delades ut nåt fotopris, men vi gick efter sångerna. Hanna hade tydligen inte heller alls vetat att det skulle vara en så mycket större grej det här året jämfört med förra, 5 personer hade blivit till typ 30! Nåja, det gick ju skapligt. När jag kom hem åt jag revbensspjäll och drack öl XD hahaha

Peace out