Hade just ett 5 timmars penkkismöte/övning i sträck, no food no nothing. Jag spricker snart av ilska. Just nu har jag ingenting positivt att säga om min klass, ingenting. Känslorna jag hyser för dem just nu är allt annat än varma. Alltid ska man måsta slita själv medan andra tittar på och gnäller och stör, och inte kan göra något vettigt själv. Hur många timmar har vissa av oss månntro lagt ner på det här skitet? Och sedan måste de andra komma på två övningar, ooooj neiijjjj! Så brutalt :O Staaackars dom. Idag stack flera tidigt och andra fick bli kvar och jobba, vadå skulle inte vi också vilja göra annat? Är inte vi månne också hungriga? Vissa kom försent och en dök inte alls upp. Och imorgon händer det. Prima. Måste tillbaka till halv 8 och fortsätta fixa, vem vet hur länge det tar. Jag får ett nervöst sammanbrott in 5... 4... 3... 2... 1.. GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Plus att vi fick veta att finska hörfen gått skit för alla. Skoj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vojj vojj :( Det där låter så bekant på något sätt :D Men hoppas allt ordnar sig iaf, imorgon när det händer har du nog bättre fiilis och då bryr du dej nog inte hur det går :)Fan ja sku vila komma o si på ert program :P
Skicka en kommentar